Beslutsfattare ska ha ångest, inte ni
I skrivande stund är vi precis på väg ut ur COP26, klimattoppmötet som det talats om som ödesmötet för klimatet, och därmed för vår gemensamma framtid. Det vi kan dra som slutsats av mötet är att det fortfarande råder oenighet om hur en stor del av omställningen ska finansieras.
Under två veckor i Glasgow träffades politiker för att komma överens om hur vi gemensamt ska nå målen uppsatta i parisavtalet. Mötet besöktes även av representanter för finansiella institutioner, multinationella bolag och intresseorganisationer.
Det är precis de här människorna som ska ha ångest över klimatet. Inte privatpersoner. Vi ska bära den ångesten åt er.
Ja, det är sant att vi alla kan hjälpas åt genom att panta, återvinna, minska matsvinnet, släcka lamporna, spola mindre vatten i kranen, sänka värmen i huset eller ta cykeln i stället för bilen. Alla kan göra något. Men det kommer inte räcka för att minska utsläppen tillräckligt.
Det är all världens politiska och finansiella beslutsfattare som behöver genomföra drastiska, systematiska, branschövergripande åtgärder för att vi ska nå målen. Så att du kan vara trygg med att ditt val av livsmedel, hur du transporterar dig, vad du konsumerar – helt enkelt att ditt avtryck genom livet inte blir så stort att kommande generationer på jorden inte kommer att ha samma möjlighet.
Flygskam är nog vettigt i grunden, men privatpersoners flygskam räcker inte. Vi behöver också systemändringar där hela flygbranschen blir bättre.
Att ha ångest över att köra en dieselbil är nog vettigt i grunden, men privatpersoners dieselångest räcker inte. Vi behöver också systemändringar där hela bilbranschen blir bättre.
Att ha ångest över sin elkonsumtion är nog vettigt i grunden, men privatpersoners el-ångest räcker inte. Cirka 20 procent av världens utsläpp kommer från energianvändning i bostäder eller kontor och det ändrar vi inte på genom att vara mer noggranna med att släcka lamporna. Vi behöver också systemändringar där vi investerar i energikällor som generar mindre utsläpp och mer effektiva fastigheter.
Bolagen ska ta ansvar, inte lägga över det på privatpersoner
Det är inte ni som privatpersoner som ska ha klimatångest. Det är beslutsfattare. Omställningen är i full gång, även om det går väl långsamt ibland. Men jag vill, med inblick i flera av de slutna rummen, hävda att vi är enormt många som arbetar hårt för att vi ska nå målen från Parisavtalet. Ditt pensionskapital hos Alecta släpper idag ut långt mindre koldioxid än genomsnittet i Sverige, var stolt över det. Om du undrar vad ett koldioxidavtryck från pensionssparande är kan du läsa mer här.
Vi vet vilka som är på rätt väg och vilka som behöver arbeta hårdare. När vi förvaltar era pensioner bidrar de till att driva på i rätt riktning, exempelvis genom att uppmana bolagen att rapportera sina utsläpp korrekt så att vi vet vem som släpper ut vad. Så att ni, våra kunder och ägare, kan tänka på annat.
Beslutsfattarna i alla bolag som släpper ut växthusgaser bör anamma samma synsätt på ansvar för klimatet och omställningen, det vill säga bygga en strategi som inte lägger över ansvaret på er som konsumenter för att hitta lösningarna.
Det är vår ångest, inte er.
Höj era röster, rösta med fötterna eller rösta i val för att visa vad ni tycker. Men försök att lämna er egen ångest, låt oss bära den.