De envisa myterna om din pension

Du har säkert hört dem: myterna om din pension som handlar om hur aktiv du måste vara, hur lite pengar du kommer att få och hur länge du måste jobba för att över huvud taget klara dig som pensionär. Nu är det dags att ta kål på dem!

Pensionssystemet är inte alltid så enkelt att förstå. Därför är det kanske inte så konstigt att myter och missuppfattningar ibland biter sig fast. Men vad stämmer egentligen?

Myt 1: Kvinnor har lägre pension än män

Den här myten är faktiskt ingen myt – det stämmer att kvinnor i genomsnitt har lägre pension än män. Men det beror inte på att pensionssystemet är orättvist utan på att samhället och arbetsmarknaden är ojämställd.

Storleken på vår pension beror nämligen i första hand på livsinkomsten – hur mycket vi totalt har tjänat fram till pensioneringen. För varje krona vi tjänar sätts det av en del till pensionen, och i genomsnitt är kvinnors livsinkomst lägre än mäns. Mycket lägre faktiskt. Ser vi på årskull 1950 så hade männen vid 73 års ålder tjänat 18,7 miljoner kronor under sitt arbetsliv, medan kvinnor tjänat 13,7 miljoner kronor.

Att kvinnor i genomsnitt har lägre inkomster än män har flera förklaringar. De viktigaste är att kvinnor i högre grad än män har låglönejobb, att kvinnor oftare arbetar deltid och sjunskrivna, och att kvinnor går i pension lite tidigare än män. Eftersom pensionssystemet är byggt för att erbjuda en någorlunda jämn övergång från arbetslivet till pensionärslivet speglas alltså inkomsten under arbetslivet i pensionskuvertet.

Myt 2: Hög avgift = hög avkastning

När det kommer till pensionssparandet är det ren och skär myt att kvalitet kostar. Du får inte en bättre avkastning för att du betalar mer i avgift – tvärtom!

En hög avgift innebär att pensionsförvaltaren stoppar en rejäl portion av dina pensionspengar i sin egen ficka år efter år under hela livet. Över tid är det inte ovanligt att det försvinner hundratusentals kronor den vägen, och i vissa fall handlar det till och med om miljoner.

Billigast är inte alltid bäst, men för att en hög avgift ska löna sig måste den dyra förvaltaren vara grymt mycket bättre än alla sina konkurrenter som jobbar med samma sak. Inte bara under några enskilda månader eller kvartal utan under decennier i sträck. Chansen att du ska lyckas träffa på en sån förvaltare än nära med noll.

Se till att hålla avgiften nere så stannar pengarna i din egen plånbok istället. Upp till 0,3 procent i årlig avgift är ok, sen börjar det bli dyrt. Över 1 procent är riktigt dyrt. Testa själv!

Staffan Ström, pensionsekonom står mot en vit vägg.

Myt 3: Alla måste jobba tills de är 75 år

Nej, andas ut. Du måste inte jobba till 75. Men vi lever allt längre, och därför har också pensionsutbetalningarna blivit många fler. Idag förväntas du leva ungefär 20 år efter pensionen, och det kostar mycket mer än förr när vi i snitt bara levde 10 år som pensionärer. Så ställ in dig på att behöva jobba något eller några år till jämfört med generationerna före oss. Du kommer ändå att hinna vara pensionär under fler år än de. Och vill du extra tidigt i pension så går ju det också. Antingen genom att acceptera eller en lite lägre pension eller genom att spara själv.

Myt 4: Alla pensionärer är fattiga

Störst andel fattiga i Sverige finns faktiskt i yngre målgrupper. Enligt vår senaste studie om äldres inkomster har nyblivna pensionärer som varit medelinkomsttagare under sitt arbetsliv 87 procent i total inkomst efter skatt, jämfört med den inkomst de hade vid 60 års ålder. En typisk pensionär går alltså bara ner 13 procent i inkomst vid pensioneringen.

9 procent av pensionärerna i åldrarna 65–79 räknas visserligen som fattiga, men det är faktiskt en mindre andel än i den övriga befolkningen. I åldrarna 20–29 är 17 procent fattiga, mellan 30–49 är siffran 13 procent och mellan 50 och 64 är fattigdomen på precis samma nivå som hos pensionärerna. Utbredd fattigdom hittar vi tex hos ensamstående mammor (33 procent), utrikesfödda (24 %) och singelhushåll (22 %).