Till innehåll

“En vän ska orka höra när man är ful i mun och less på livet”

Doften av hårspray fyller den lilla frisörsalongen i Sollentuna. I stolen sitter Kersti, 80, redo för en klippning. Men mest av allt är hon redo för att prata om vänskap med Robin, 38.

De känner inte varandra sedan tidigare, men det märks knappt. Redan efter några minuter fnissar de tillsammans.

– Tillit, säger Robin efter en stund, medan han försiktigt kammar igenom Kerstis hår. Och ärlighet. Om inte det finns, spelar det ingen roll hur länge man har känt varandra. Jag vill kunna vara mig själv med mina vänner, rakt av.

Kersti klipper sitt hår hos frisör Robin.

“Det är speciellt att ha en vän som minns alla versioner av den man varit”

Kersti nickar, långsamt men bestämt. 
– För mig är det empati. Att verkligen lyssna. En vänskap där bara en får plats – nej, den håller inte. Man måste vara intresserad av varandras liv, annars är det inget för mig.

Robin berättar om nära vänner som stått kvar under både stora stunder och svåra förluster. 
– Det fina är att vi inte behöver höras hela tiden. Vi vet ändå. 

Kersti rättar till frisörkappan och ler.
– Jag har en barndomsvän som jag lärde känna i tonåren. Vi bor på olika håll nu, men när vi pratar är det som om ingen tid har gått. Hon minns alla versioner av mig. Det är... verkligen tryggt.

När Robin frågar hur hon håller kontakten i dag, svarar Kersti snabbt.
– Jag ringer, eller skriver små kort ibland. Det blir viktigare med åren, att verkligen ta tillvara på tiden. Man vet aldrig hur många fler luncher det blir. 

Robin nickar.
– Tänk, ett sms räcker. Eller en spontanfika. Jag tror vi ofta tänker att vänskap kräver så mycket. Men det gör den inte – den behöver bara lite omtanke. 

De pratar vidare, om vänskaper som runnit ut i sanden och de som försvunnit efter ett gräl. När Robin berättar att han tycker att vänskap ska kännas lätt, går Kersti direkt i gång på det.  

– Ja! Inget "gå på tå"-trams. En vän ska vara en som orkar höra när man är ful i mun och sur på livet.

Och vad gör de helst med en vän?

– Jag fikar och skrattar, säger Robin utan att tveka. Alltså, helst i kombination. 

– Och jag går på teater, säger Kersti. Konserter. Och luncher. Nu när jag inte har någon partner så är vänner det viktigaste för mig.

Kersti tillsammans med frisören Robin.

“Ofta tänker vi att vänskap kräver så mycket, men det gör den inte. Den behöver bara lite omtanke.”

Fler berättelser