Hur kom det sig att du började forska om generationsmöten?
— För tjugo år sedan, när jag studerade barn- och ungdomsvetenskap på universitetet, jobbade jag samtidigt inom äldreomsorgen. Jag såg då många likheter i hur vardagen organiseras för barn och äldre. Med tiden blev det tydligt att den svenska välfärden är ganska ålderssegregerad och att det finns få platser där olika generationer möts, utanför familjen. Det ville jag undersöka närmare.
Vad har förvånat dig mest i din forskning?
— Att det finns så lite svensk forskning om generationsmöten! Sverige ligger långt efter Japan, USA och många andra länder där det har forskats inom intergenerationella relationer och ömsesidigt lärande mellan generationerna ända sedan 1960- och 70-talet.
Varför är generationsmöten så intressant, tycker du?
— Eftersom samexistensen är en förutsättning för liv. Förr eller senare behöver vi alla någons omsorg för att klara oss. Men i ett sekulärt välfärdssamhälle som Sverige har många av de mötesplatser som tidigare samlade generationerna försvunnit.
— Åldersindelningen vi ser inom skola, fritid, vård och civilsamhälle värnar ofta om att skapa fria och självständiga individer, vilket är bra och viktigt. Men om vi sällan eller aldrig blandar åldersgrupper riskerar vi att försumma viktiga relationer och möjligheter till kunskapsutbyte. Aktuell forskning visar att uppdelning efter ålder ofta gynnar mellangenerationen – det vill säga skattebetalande vuxna – medan barn, ungdomar och äldre riskerar att missgynnas.
I debatter lyfts generationsmöten ofta som en ”win-win” – att hela samhällssystemet tjänar på att olika åldrar blir bättre på att mötas. Hur ser du på det?
— Jag är skeptisk till idén om ”win-win” eftersom den bygger på en ekonomisk logik kring vinst och nyttomaximering. Om utgångspunkten är att samhällssystemet ska ”tjäna” på generationsmöten finns det en risk att möten mellan människor i första hand värderas i pengar. Vad som intresserar mig är snarare att förstå och utveckla kunskapen om de sociala och pedagogiska värdena av generationsmöten.
— Mina studier visar att generationsmöten fyller viktiga sociala funktioner genom att människor får lov att bygga relationer med varandra över tid. Själva lärandet och erfarenhetsutbytet sker ofta i pauser och oväntade stunder då människor plötsligt "hittar" varandra. Jag tycker att relationer och ömsesidigt lärande är bättre ord än "win-win" för att beskriva vad som sker när generationer möts.
Att umgås mellan generationer, vilka fördelar ger det?
— Det är en förutsättning för ett socialt hållbart samhälle. Mina studier visar att generationsmöten stärker sociala band, främjar ömsesidigt lärande, förankrar individen i lokalsamhället och skapar relationer mellan människor som annars inte skulle mötas.
— Samtidigt finns det fallgropar och utmaningar. Det kan finnas strukturella hinder och begränsande åldersnormer som försvårar samarbetet mellan åldersgrupper. Många platser där generationsmöten sker har invanda rutiner och tidsramar som är svåra kompromissa med. Ofta behövs anpassningar av tid och plats för att mötena ska fungera för alla.
Vad borde vi tänka på för att olika generationer ska mötas mer?
— Mitt tips är att tänka bort direkta vinster här och nu. Slopa idén om vinstoptimering och effektivisering. Generationsmöten ska inte vara ett medel för att bromsa åldrande, effektivisera barns lärande eller överföra kunskaper från en generation till nästa. Försök i stället att tänka utifrån ömsesidighet, kontinuitet och förnyelse. Försök att se människors åldersmässiga- och generationsbetingade olikheter som en styrka i mötet. Generationsmöten handlar om samexistens och social acceptans som ger oss en chans att öva oss i att ta kollektivt ansvar i små och stora frågor.
Foto: Pamela Cortés Bruna.
