Vanligare med "fattigyngre" än med "fattigpensionärer"

”Fattigpensionär” är ett begrepp som det talas mycket om, på löpsedlar och i fikarum. Men hur ofta talar vi om fattigyngre, fattiginkomsttagare eller fattigmammor? Aldrig i stort sett, trots att det är några av de grupper i samhället där fattigdom är betydligt vanligare än bland äldre.

När man pratar om fattigdom brukar man utgå från EU:s definition av relativ låg ekonomisk standard. Det är ett mått som visar andelen personer som lever i hushåll vars ekonomiska standard är mindre än 60 procent av medianvärdet för riket. 

Så ser ekonomin ut hos andra grupper

För att ytterligare sätta de äldres inkomster i ett perspektiv kan vi titta på några andra gruppers inkomster.

Många variationer bland pensionärerna

Tvärt om vad de flesta tror är det alltså vanligare med ”fattigyngre” och ”fattigmedelålders” än med ”fattigpensionärer” i Sverige. Ett undantag är de äldsta pensionärerna, de som är över 80 år. Det beror på att de (1920- och 30-talister) i allmänhet lämnade arbetsmarknaden för många år sedan och därför inte varit med om de kraftiga reallöneökningar som Sverige haft de senaste 20 åren.

En ytterligare anledning är att många av 80+-pensionärerna är änkor som under sitt liv i hög grad varit hemmafruar eller arbetat mycket deltid. Deras pension är resultatet av en arbetsmarknad som i stora stycken inte längre finns.

Det går med andra inte att betrakta pensionärer som ett homogent kollektiv. Skillnaderna mellan en 20-talist och en 50-talist är ofta stora både ekonomiskt och socialt.

Den här artikeln är en del av tema Pensionärerna och ekonomin