Är institutionellt ägande dåligt?

Institutionellt ägande ökar och “kött och blod” ägande minskar. Det är negativt för den publika aktiemarknaden, eller?

En alltför stor andel institutionellt ägande är negativt för den publika aktiemarknaden. Det är ett påstående som ibland förs fram i olika formuleringar och i olika sammanhang. Man kan välja att betrakta påståendet som en form av värdesats, som varken kan vara sann eller falsk, eftersom den endast ger uttryck för hur något bör vara utifrån avsändarens preferenser. Påståendet är därför intressant ur perspektivet att det visar på en uppfattning som avsändaren har, men fadd om syftet är att bedöma om institutionellt ägande de facto tillför värde till marknaden och hur det kan främjas.

Andra påstående rörande institutionella ägare har mer direkt påverkan på marknaden eftersom de med hög frekvens de senaste åren omvandlats till lagförslag. I juni i år implementeras till exempel reviderade EU regler om aktieägares rättigheter. Det övergripande syftet med revideringen är att motverka kortsiktiga riskantaganden och främja ett transparent och långsiktigt engagemang. Något som visade sig saknas under finanskrisen. Enligt lagstiftaren brister ofta institutionella investerare i engagemang i de bolag som de investerar i.

Jag tycker att det är viktigt att vi i detta sammanhang funderar över vad som faktiskt är positivt för den publika aktiemarknaden och på vilket sätt institutionellt ägande och kapital bidrar att främja de faktorer som adderar värde till den publika aktiemarknaden.

”Landet ska med lag byggas” – en rättsprincip med medeltida anor som Karl XV tog som valspråk.

Citatet tål att tänkas på, då det innehåller en viktig insikt om hur man långsiktigt skapar värde, både då som idag. Det är processerna, lagarna, som bygger upp över längre tidsramar. Genom att slå fast hur vi gör saker, för Alectas del: hur vi förvaltar och sköter om pensionskapitalet, kan vi uppnå värdeskapande som går bortom personligt engagemang och som håller över tid.

Med lag syftas också något som är offentligt känt. Om jag ska ta till mig något av den kritik som framförts mot det ”ansiktslösa ägandet” är att vi måste bli bättre på att förmedla varför vi ibland agerar som vi gör och hur processerna ser ut.

Vikten av processer är något som lätt glöms bort i den offentliga debatten och det är istället alltid ”ägare av kött och blod” som efterfrågas. Och, det är sant, mycket värde har skapats av både duktiga entreprenörer och kloka investerare som har gjort våghalsiga och tydliga drag, men mycket värde har också förstörts på samma sätt.

Rent teoretiskt spelar det ingen roll om ägaren är ”ansiktslös” eller av ”kött och blod” då den publika aktiemarknadens existensberättigande bygger på att tillhandahålla en effektiv prismekanism, det vill säga att all relevant information är värderad i priset, orderboken är djup och likviditeten hög med små skillnader mellan köp- och säljpriser som följd. Ju mer effektiv prismekanism desto större samhällsnytta eftersom tillgängligt riskkapital då allokeras dit den gör mest nytta till rätt värdering. Det är just detta som är den publika aktiemarknadens primära roll om den ska vara av samhällsnyttig relevans.

Ökar marknadens effektivitet beroende på typen av kapital som al-lokeras genom den publika aktiemarknaden? Ja, det har en betydelse om det till exempel är fråga om långsiktigt eller kortsiktigt kapital. En marknad som endast har långsiktigt kapital är mindre effektiv än en marknad som har en blandning av kortsiktigt och långsiktigt kapital. Detta eftersom en marknad med övervägande långsiktigt kapital kommer ha sämre likviditet. Det visar sig framför allt under sämre tider. Det här går givetvis att adressera genom att tillåta att vissa aktörer mot ersättning tar risk och ställer priser för att säkra god likviditet.

Det som dock inte har någon som helst betydelse i sig är om det är en institutionell eller en “ägare av kött och blod” som investerar kapitalet. Det påståendet är inte en värdesats. En institutionell ägare och investerare kan verka i många olika former, såsom hedge fond, private equity fond, investeringsbolag, pensionsbolag, försäkringsbolag och så vidare. Nyssnämnda aktörer har vanligtvis väldigt olika investeringsmodeller och investeringstrategier beroende på regulatoriska omständigheter, kundbas och förpliktelsernas duration för att nämna några faktorer som påverkar utformningen av investeringsmodellen.

Det räcker med att studera olika pensionsbolag för att konstatera att även bland dessa återfinns en mängd olika investeringsmodeller. En del pensionsbolag väljer en investeringsmodell som bygger på att utöver tillhandahålla kapital även aktivt och på företagsspecifik nivå engagera sig för att kunna säkra relevant information för investeringen och uppföljningen samt påverkan av investeringsresultatet. Alecta har framgångsrikt tillämpat en form av denna modell. Andra pensionsbolag väljer att endast allokera kapitalet baserat på ett relevant index.

Därmed är behovet av engagemang och uppföljning av enskilda bolag som ingår i indexet mer begränsat och ofta av en annan karaktär. För en aktör, som Alecta, är det i grund och botten bra och ibland till och med nödvändigt att lagstiftaren tillhandahåller lagstöd för att kunna utöva engagemang i syfte att utöva de delar inom investeringstrategin som bygger på engagemang med bolagen. Jag tror dock att det vore olämpligt för marknadens effektivitet att eftersträva att samtliga institutionella ägare och investerare ska följa en investeringsmodell som förutsätter bolagsengagemang.

Det institutionella kapitalet och ägande ökar kraftigt och har gjort det under många år. Framförallt i USA har ökningen av institutionellt ägande ökat rejält. Trots utvecklingen av institutionellt ägande kan konstateras att den amerikanska publika aktiemarknaden sannolikt är den mest effektiva i världen. Dess effektiva prismekanism bidrar till riskkapital allokeras rätt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Baserat på ovan är det enkelt att konkludera en sak, nämligen att påståenden om att institutionellt ägande inte är bra för den publika aktiemarknaden, eller att “ägare av kött och blod” är att föredra, ska man ta med en rejäl nypa salt. Det är påståenden som ger uttryck för en värdering hos den som påstår det, men det går inte att hävda att det är sant.

Magnus Billing

Gillade du den här sidan?

Skriv gärna en kommentar om sidan

Vi vill gärna ha förslag och synpunkter som hjälper oss att förbättra vår webbplats. Vi läser allt men svarar inte här. Har du istället ett ärende eller en fråga till vår kundservice kan du skicka ett meddelande eller ringa till oss. Här hittar du våra telefonnummer.

Tack för din synpunkt!

Vi läser alla synpunkter men svarar inte på dem. Om du vill komma i kontakt med oss ber vi dig kontakta vår kundservice