Drömmar

Tidigare drömforskning

Drömforskning stod på 60-talet för en tredjedel av alla forskningsrapporter om sömn. Idag finns ytterst få drömforskare kvar, i varje fall inte av den naturvetenskapliga sorten. Freuds ursprungliga drömteorier innebär att drömmen bland annat är ett sätt att i förklädnad presentera omedvetna, oförlösta önskningar. Andra besläktade tolkningar är att drömmen är avslöjande eller problemlösande. Mycket av detta är dock naturvetenskapligt obelagt.

Drömmar speglar det vakna livet

Uppfattningen idag är att drömmen är resultatet av urladdningar i nervsystemet som, så att säga, "inifrån" ger upphov till sinnesintryck via impulser till hjärnbarken. Urladdningarna är slumpmässiga, vilket ger drömmarna deras absurda, hallucinatoriska karaktär. Å andra sidan är det så att nyligen tajmade händelser eller tankar som upptar en viktig plats i individens liv har lättast att aktiveras och tas med i drömmen. Det är därför otvivelaktigt så att drömmen delvis speglar individens vakna liv. Samtidigt är hjärnans främre lober inaktiva; därifrån styrs mycket av omdöme, planeringsförmåga och så vidare. Hjärnans ”ordningman” lämnar alltså fältet fritt för andra krafter medan hjärnans limbiska system (”ångestcentrum”) är desto aktivare, liksom området hippocampus (”minneskoordinationscentrum). Detta gör att känslor blir en central del av drömmandet. Man bör också vara medveten om att drömmen är mer än ”bilder”. Den utgör en komplett uppsättning nervsignaler från hjärnan till muskler och skelett med order om att utföra exakt de handlingar som hjärnan spelar upp. Hade vi inte blockeringen av de utgående signalerna som förlamar muskulaturen skulle vi agera ut drömmen exakt – men i blindo.

Kommer vi ihåg våra drömmar?

Vi kommer bara ihåg en bråkdel av våra drömmar - och då oftast den sista. Som framgått tidigare behöver man vara vaken i flera minuter i direkt anslutning till drömmen för att komma ihåg den. Detta är orsaken till att vissa hävdar att de inte drömmer. Sannolikt tyder dylika påståenden på att personen i stället sover tungt och, förmodligen, gott. Den som minns drömmar har i allmänhet vaknat i den sista drömmen eller sovit dåligt med många uppvaknanden. Antalet ihågkomna drömmar har alltså ett visst (negativt) samband med sömnkvalitet. Vissa människor kommer ihåg flera drömmar då de medvetet har "programmerat" sig att vakna i anslutning till drömmen för att kunna studera sina drömmar. Under drömmen kan man faktiskt bli medveten om att man drömmer, så kallad "lucid dreaming". Man kan till och med lära sig att påverka sina drömmar genom att ställa in sig på detta före insomnandet.

Livligare drömmar på sennatten

Drömintensiteten påverkas av när i sömnen drömmen uppträder. De första drömmarna (av de fyra-fem vi får) är stillsamma på grund av att djupsömnen prioriteras och drömsömnen får maka åt sig. Ju mer natten lider, desto mindre behöver djupsömnen prioriteras och drömsömnen kan få breda ut sig i tid och intensitet. Till detta bidrar också den ökade ämnesomsättningen på sennatten i och med att den biologiska klockan (mer om den längre fram) driver upp hastigheten på de biologiska processerna. Medicinering, till exempel betablockerare, och svårsmält mat kan leda till speciellt livliga drömmar, ibland av mardrömskaraktär.

Svåra upplevelser

Posttraumatisk stress – efter svåra upplevelser - är ofta förenad med speciellt obehagliga mardrömmar som återkommer natt efter natt. Orsaken är att den emotionella laddningen är så stark att överföringen av de obehagliga originalupplevelserna från hippocampus till minneslagret i hjärnbarken inte fungerar som den ska. Normalt ska den emotionella laddningen minskas kraftigt i och med överföringen till långtidslagring, men eftersom detta inte lyckas så försöker hippocampus gång på gång arbeta med överföringen och upprepa mardrömmen. Idag finns beteendebaserade psykiatriska behandlingsmetoder för dylika problem.